En blomma.

En blomma under förändring, formad av vind, vatten & sol.. Och av sin omgivning på alla andra sätt.
Igår insåg jag att det var du, inte jag, som behövde detta uppbrott. All tid jag innan tänkt att jag var den som skulle få dig färdig, att blomma.. Och så nu fick jag svart på vitt att jag var den som hindrade dig? Du behövde komma bort från mig, för att bli dig själv. Lite farsinerande, jag har alltid sett mig som den som alltid behöver vara med.. Och du klarade detta galant såfort jag vände ryggen till :)
Det gör mig glad, för din skull. Och jag hoppas du mår bra nu, och gör det som faller dig in :)

Fabian är och åker lastbil med min far, mysigt :) Själv läser jag en bok & dricker te. Härligt det med, laddar inför skolvecka nummer två :) Imorgon ska mitt första arbete lämnas in, smått nervöst. Okej, sjukt nervöst. Känns som jag ska kräkas vilken sekund som helst :)
Men försöker intala mig själv att ingen är expert från början. Blir det inte perfekt har jag iaf 5,5 år till att lära mig hur det ska vara på. Känns både skrämmande, och lite behagligt, att veta.

XOXO