Barnvakt.

Japps, systeryster ringde i förmiddags o hade blivit inringd på jobb, så jag tog med Fabian och pallrade mig dit, tänkte att "Det här blir ju lätt".. Haha, inte så lätt som jag trodde då lillkillen håller på o få tänder, så han grät typ från de att ja dök upp o i flera timmar framåt, tills han somnade i vagnen nån gång på eftermiddagen. Typ 15 minuter innan Bosse kom hem. Bra tajming ;) Men stora barnen verkade ju nöjda med dagen när vi gick hem ändå, dom har fått baka muffins och lagt på glasyr och strössel.
Och nej, inte överambitiöst, Ullricha hade köpt en färdigmix haha.
Snacka om att Fabian blev förvånad när han insåg att det behövdes typ två ingridienser och en påse med pulver XD, första gången han sett något sådant haha! Men dom var nöjda ändå som sagt, var ute och lekte mkt med ;) Fick jag komma ut en stund med när Rasmus ville gunga, och så passade ja på o småprata med deras grannar. Blev en rätt bra dag ändå som sagt!

Väl hemma passade ja på o träna nån timma när Fabian varvade ner med kvällsmat & en film, och efter en snabbdusch för mig och lite gos med Hillevi för honom gick han och lade sig. Skönt. Kvällen har spenderats med en bok och Pepsi Max. Underbart! Passade på o tvätta lite med, flera dagar sedan sist, och har varit lite smålat också så hade inte plockat ner den torra tvätten, utan tagit ett plagg då och då från klädstrecket för att jag behövt det just då.. Så fick ju starta med att vika in typ tre maskiners tvätt.. Okej, jag hade en del liggandes i sovrummet med, som skulle ha tagits in för flera dagar sedan.
Jaja, man kan inte orka allt! Hellre kasta lite boll med Fabian än o vika tvätt :)

Har för övrigt fixat med musik i min mp3, så ja kan ha något o sjunga med till på löpbandet imorgon, om jag råkar vara där själv liksom, haha! Annars får jag väl helt enkelt sjunga i mitt huvud, det fungerar ju det med. Man springer satan så mkt bättre om man har rätt musik.. Sedan ska jag sola med. Tjoho! Det är snälla Bo som ska ha Fabian, han sa att det var okej om han kom en stund imorgon mellan frukost&lunch. Tusen Tack! Ska bli skönt :)

Nej, borde sova.. Men inte ett dugg trött.. Och bara för jag vet att jag BORDE sova, så blir jag stressad, och då blir jag ju ännu mindre trött.. Lägger mig nog och läser, med sällskap av en snarkande Fabian & en gosande Hillevi.

Sov gott
XOXO

Pirrpirr..

Ohjaa, tittat på John Tucker must die (för typ tionde gången, men ändå..) och då kommer den där glada känslan. Ni vet efter en rolig film, som gör att man inte kan låta bli o skratta, fastän allt inte är så jävla roligt till vardags.. :)

Har hunnit med mycket idag, vaknade pigg imorse (häftigt, ja vet :P) och har diskat, dammsugit, tvättat, tränat, badat, haft besök av kära hemped. och varit ute några härliga timmar och lekt med Fabian på eftermiddagen.
Gjorde fantastiskt god lunch idag, hemmagjord tomatsoppa med extra buljong och mina små pastablommor i, som btw var väääldigt matiga, med hårt bröd med korv på till. Låter inte så himla häftigt nu när jag skriver det, men satan så gott! Fabian åt mer än mig, haha, han rensade kastrullen^^
Fick även besök på kvällen efter Fabian somnat, Cajsa med vän, trevligt trevligt :)

Defenitivt dags att sova snart, men känner mig stressad.. På ett sätt som skulle kunna uppfattas som positivt, men som när man sedan lägger sig ner och tror at man ska somna glad & drömma bra utvecklar sig till sjuk magvärk och hjärtklappning och ger en följd av dålig sömn och mardrömmar, så får vänta en stund..

Morgondagen ser tom ut i planeringen, så är det sol ska vi nog gå ut tror jag, kanske till någon lekpark eller så.. Däremot från fredag är det fullt upp. Det ska handlas och vi ska göra massa övningar med hemped. och jag ska te usö och så tänkte jag hinna med en del träning också.

Vet inte om jag skrivit det, men har iaf köpt ny vintergarderob åt Fabian (okej, "garderod" var en överdrift.. men sådant som behövs) men gjorde världens kap för hade massa rabatt o grejer.. Blev overall, ett par fodrade utebyxor för hösten, fleecebyxor, mjukbrallor tills dagisstarten, några tröjor och sedan pyjamas, kalsonger och strumpor med Blixten McQueen på tills han fyller, han har önskat sig mkt sådant, kläder med Blixten på alltså.
Mitt hjärta, snart fem år.
Satan så tiden går fort! Fem år, helt otroligt! Och han blir bara mer och mer perfekt för varje dag som går. Det finns alltid något nytt att häpna över.. Lustigt egentligen, att man inte förens man får egna barn förstår vilka känslor det ger. Man uppslukas så av känslorna så man inte vet hur man ska hantera dom.. Jag kan titta på honom och bli varm i hela kroppen, för han är hela mitt liv. Han kan få mig att le, även när han inte är hemma, bara jag tänker på honom. Något han sagt, eller gjort.. Jag gläds med honom på ett sätt jag egentligen inte trodde var möjligt, om han är glad och förväntansfull inför något till exempel, så kan jag bli så glad som han är jag med, bara för det är så härligt att se honom lycklig.
Mitt lilla gos *kärlek*

Nej, nu kommer tröttheten, så bara o ta med sig Hillevi och krypa ner i sängen.

Sov gott!
XOXO

Hillevi

Idag fick vi en liten kisse i hushållet, Hillevi. Hur go som helst, och just nu ligger hon & Fabian i sängen och ska sova.. Eller ja, försöka iaf. Fabian tycker det är väldigt spännande och vill gärna klappa och gosa, medans Hillevi försöker hitta en skön plats att vila ögonen på utan att bli störd. Haha får se hur det går :)

Dagen har varit som vilken dag som helst, men innehållit en del planering.. Måste skaffa lite saker hem, så håller på o kolla runt litegrann.. Tränat, vägt mig och badat plutt med massa vattenballonger :D

Nu kom äntligen regnet, varit halvgrått hela dagen, men nu fullkomligt vräker det ner, kankse lika bra det. Ska det inte vara sol kan det lika gärna regna :P

Vägningen gick bra, -0,5 kg sedan sist (tror det var i onsdags väl?)..

En fråga, som jag hoppas någon kan besvara: Varför står det fel datum när jag lägger ut inlägg? Står ju typ juli eller något, och så är det augusti? Fast i mina inställningar är det rätt tid och datum..
Skumt, och skapligt irriterande..!

Nej, gosa lite med kissen, vänta in Cajsa med besök och sedan dricka te, härligt härligt!

XOXO

Raise Your Voice..

Så underbar film, trots att den är hur gammal som helst.. Hur kan man inte annat än älska den? (från 2004 med Hilary Duff i huvudrollen).

Dags o sova nu tror jag bestämt. Inte så trött, men kommer en dag imorgon med. En dag jag måste göra något av, även om jag skulle vilja sova bort den ;) Fabian lär ju inte direkt ta sovmorgon, så ja.. Kommer vara trött imorgon kväll med andra ord!

Nej, toa och borsta tänderna, sådär häftig info alla vill ha, i mitt badrum om ingen skulle förstå det. ^^ Sedan sova.. Ja i min säng dårå..

XOXO

A men fy fan..

Fan fan fan fan.,
Hade nyss skrivit typ en mils långt inlägg, så fuckar sig hela jävla datorn? Som alltid på denna sida. "Logga in". MEN SOM ATT JAG INTE ÄR INLOGGAD NÄR JAG SKRIVER ELLER?
Skitsida!

Jaha. Orkar inte ens dra det igen. Gjort förjävla mkt idag. Stallet på morgonen som Fabian älskade, stan för möten, papper & banken på dagen, städat extremt nu ikväll.
Ingen ork, ingen lust med något, men ingen gör det åt mig.

Fan orkar inte. Orkar verkligen inte. Varför har man ens en blogg för. Sunk.

XOXO

Humöret..

Att det inte kan vara på topp jämt? Känner mig sur & gnällig, brusar upp för ingenting och tålamodet är lika med noll. Funderat över vissa incidenter i helgen och det gör mig mer upprörd för varje gång, så det måste väl tas upp, vid tillfälle.. Men orkar inte nu. Orkar nog inte sen heller. Kanske struntar jag helt enkelt bara i det. Fast det är dumt, hemped. säger att jag ska ta upp saker på en gång, annars blir det såhär igen. Tror hon i smyg tycker väldigt illa om alla mina bekannta, för hon ger alltid råd där jag i slutändan ska be dom dra åt helvete känns de som =P
Men blir så fundersam ändå..
Vad har jag gjort för att förtjäna den brist på respekt som vissa uppenbarligen tycker är okej? Vem har egentligen med mitt liv att göra, vem har rätt att blanda sig i, komma med åsikter jag inte vill ha (och ordagrant säger det) och behandla mig som en mindre vetande? Och när jag druckit och vi är ute för att ha skoj?
Skulle nog säga att ingen har rätt till det, ändå är det precis så det känns, hur jag än vänder och vrider så kan jag inte se det på ett annat sätt. Har funderat, spekulerat och diskuterat i timmar känns det som, men alltid kommit till samma slutsats. Nej, får ta upp det ikväll, annars blir det dumt, då kommer jag bara gå och störa mig på det.

Dagen har varit rätt kaos överlag, troligtvist för jag känt mig nere och samtidigt lite.. utsatt. Fabian har inte heller varit på topp, och sen kom Pea & livade upp stämningen, som jag har saknat henne! *love*
Var så länge sen, men tror tamejtusan vi ska ses en sväng imorgon med. Om jag hinner. :)

Nej, ringa ett jobbigt samtal, sen läsa lite för att varva ner.

XOXO

Åsikter.

Att alla har så förbannat mkt åsikter. Ibland är det lustigt, folk som inte har upplevt saken själva, "vet" oftast bättre än alla andra. Hur kommer det sig, tro?

Just frågan om barn är en sådan grej. Folk som inte har egna barn, dom hjälper gärna till på uppfostringsfronten. Kommer med råd, kritiserar, vet bäst och har absolut inga svårigheter att diskutera saker som dom egentligen inte vet någonting om, förutom i teorin. I teorin är allting lätt, ska ni veta. Det finns rätt & fel, det finns exempel på hur saker "ska" vara, hur de "ska" göras och vad resultetet "ska" bli.

I praktiken, kära vänner, är det inte alltid så det fungerar.

Alla indivder är olika, alla fungerar på olika sätt, är bra på vissa saker, bättre på andra och kanske mindre bra på något helt annat område. Man tar in information olika, och man söker bekräftelse på sitt eget lilla vis.
Fabian till exempel, han är världens goaste kille! Han är rolig, lekfull, har massa kärlek att ge och han är superduktig på utomhusaktiviteter. Han springer snabbare än fler av dom äldre barnen här i området, han kan skjuta höjdare, klättre upp på saker som är flera meter höga för att hoppa ner utan att slå halvt ihjäl sig. Han hänger knäveck i jämnhöjd med mig utan att få panik (ja, jag är ju ändå 175 cm lång liksom) och han har inga svårigheter alls med att kasta och fånga en boll. Han skulle bli en utomordentlig friidrottare om detta håller i sig, och jag är stolt över det. Jag är stolt över att ge honom möjligheten att vara utomhus 7 dagar i veckan med mig, att vi spelar boll, att jag går med honom till lekparker, visar honom hur man kan klättra och sist men inte minst säger åt honom om det är aldeles för högt för att hoppa ner, då visar jag hellre hur han ska klättra ner också, eller lyfter ner honom. Smidigheten kommer ju dock inte från mig, som alla som känner mig vet. Jag har ingen balans, och är inte särskilt vig. Jag gillar heller inte höjder, men Fabian, han har fått allt detta ändå *kärlek*

Men han är svår ibland också, min lilla kille. Han blir lätt arg, utan att kunna förklara varför. Han söker uppmärksamhet genom att göra ibland väldigt oförklarliga saker, hörs flera gårdar bort när han leker för han är så glad och han hänger ibland inte riktigt med på lekarna med andra barn. Han är känslig med. Väldigt känslig, tar åt sig av minsta lilla fel-replik från ett annat barn, tror att man retar honom om man ler mot honom och han känner sig väldigt lätt dum inför andra om han ramlar eller något.
Han kan slåss med. Hårt, för han är stark, och har en stark vilja som han vill få igenom. Ibland kan han slåss helt utan anledning, och kan inte efteråt förklara varför han slog, eller varför han blev arg. Eller om han ens var arg vid tillfället. Lite som i förebyggande syfte kan det nog kännas som för andra, han slår först, för han TROR att någon ska vara elak, så lika "bra" att hinna först.
Likaväl som det, kan han gå fram och ge en främling i affären en kram, vilja ge en puss eller bara gå där nära. Detta kan, av andra vuxna, kännas gulligt. Äldre människor blir glada av ett glatt barn som överraskar dom med en kram en tisdageftermiddag i snabbköpet, folk som har egna barn kan tycka det är charmigt att en så liten pojke vill komma och hålla hand och hjälpa till att bära en vara.
Jag personligen tycker det är hemskt. Det finns inget gulligt i att min son känner ett behov av att krama "Arne 62 år" inne på konsum. Tänk om han gör det när jag inte är där? Tänk om "Arne" får för sig att bjuda med min son hem på fika? Alla vet att barn är lättköpta. Hör min son ordet glass, godis eller bilar så är han så lycklig så han skakar i hela kroppen, för tänk vad gott med glass, och att få leka med en röd traktor sen också!
Det lustiga i hela situationen är, att Fabian inte tycker det är konstigt. Man förklarar, tillrättavisar och vakar över honom för att det inte skall hända.. Men likförbannat blir den där gamla tanten överlycklig & Fabian blir glad, för han gör någon annan glad och då är det igång igen! Eller människor som ger godis till barn dom inte känner. Förstår ni vilka problem det kan ställa till? Nästa gång kanske det inte bara är en vänlig själ som ger bort en kola för att få ett leende, då är det en snuskgubbe som förväntar sig något.. Ni ser poängen va?

Vi jobbar med detta varje dag jag&Fabian, och flera gånger i veckan med en hempedagog närvarande. Samtidigt som vi jobbar med andra saker, som folk inte förstår, men jag vet att det är ett problem som är svårlöst för jag lever i det.
Saker som kanske inte alltid syns för andra, eller som folk inte uppfattar som problem, för dom ser det inte 14 gånger varje dag. Eller saker som andra "bara" skulle göra si & så åt.. Som jag redan försökt, tröttnat på och försökt igen lite mer, eller ändrat metod, men utan resultat. Men det är MIN vardag. Mitt liv, och jag gör mina val, Fabians val och det är jag som planerar våran framtid. Jag är oerhört tacksam över familj och vänner som ställer upp, stöttar & lyssnar. Lyssnandet ger mer än man tror, att få häva ur sig något kan vara så himla skönt, nästan som att halva problemet blir löst bara av att få säga det högt. Oavsett om det är dom bra eller mindre bra sakerna man vill få ur sig.. Min son är snart fem år, och jag älskar honom så obeskrivligt mycket. Mer för varje dag, det liksom växer sig starkare och starkare, fast man tror att det inte kan bli större.
Varje gång han lär sig något nytt så blir man obeskrivligt stolt. Men man kan ju även bli en aning besviken när saker inte utvecklar sig som man vill. Då är ett tillfälle man allra minst vill ha någons råd eller åsikter, om dom inte är utalade av någon med erfarenhet, eller om det är tröstande ord från en vän. Det sårar ibland. Det får en att känna sig lite dum också, ifrågasatt. Lite som att JAG är barnet i det hela, fast jag egentligen vet att det är jag som har erfarenheten i denna grej. För tro det eller ej, jag är faktiskt den som hastigt & lustigt fick veta att jag skulle ha barn, och har levt ensamstående med honom på heltid i snart fem år. Det är inget som ni kan förstå, sätta er in i, eller ens försöka klura ut hur man gör förens ni själva sitter där.

Som sagt, alla är olika, och i praktiken är det så det fungerar. Den som inte har barn, har ingen jävla aning om hur det är. Den kan inte förstå kärleken som finns när du tittar på ditt barn, den kan inte förstå sorgen du känner när ditt barn blir ledset. Den kan omöjligt förstå hur en så liten människa kan ge upphov till så många konstiga känslor i kroppen, på en och samma gång. Så snälla, tänk på det! Ett gott råd kan vara skönt, en hjälpande hand är också trevligt ibland.. Men bete er inte som att ni VET hur det är att ha barn på heltid när ni egentligen inte vet mer än det ni sett, hört och varit i närheten av, Tro mig, det är INTE samma sak som att veta.
Nej, nu rann orken ifrån mig, orkar inte ens tänka längre. Varit en hård men bra helg, och jag ska bara dricka min pepsi, planera inför veckan och läsa lite, sen ska jag sova.

XOXO