Humöret..

Att det inte kan vara på topp jämt? Känner mig sur & gnällig, brusar upp för ingenting och tålamodet är lika med noll. Funderat över vissa incidenter i helgen och det gör mig mer upprörd för varje gång, så det måste väl tas upp, vid tillfälle.. Men orkar inte nu. Orkar nog inte sen heller. Kanske struntar jag helt enkelt bara i det. Fast det är dumt, hemped. säger att jag ska ta upp saker på en gång, annars blir det såhär igen. Tror hon i smyg tycker väldigt illa om alla mina bekannta, för hon ger alltid råd där jag i slutändan ska be dom dra åt helvete känns de som =P
Men blir så fundersam ändå..
Vad har jag gjort för att förtjäna den brist på respekt som vissa uppenbarligen tycker är okej? Vem har egentligen med mitt liv att göra, vem har rätt att blanda sig i, komma med åsikter jag inte vill ha (och ordagrant säger det) och behandla mig som en mindre vetande? Och när jag druckit och vi är ute för att ha skoj?
Skulle nog säga att ingen har rätt till det, ändå är det precis så det känns, hur jag än vänder och vrider så kan jag inte se det på ett annat sätt. Har funderat, spekulerat och diskuterat i timmar känns det som, men alltid kommit till samma slutsats. Nej, får ta upp det ikväll, annars blir det dumt, då kommer jag bara gå och störa mig på det.

Dagen har varit rätt kaos överlag, troligtvist för jag känt mig nere och samtidigt lite.. utsatt. Fabian har inte heller varit på topp, och sen kom Pea & livade upp stämningen, som jag har saknat henne! *love*
Var så länge sen, men tror tamejtusan vi ska ses en sväng imorgon med. Om jag hinner. :)

Nej, ringa ett jobbigt samtal, sen läsa lite för att varva ner.

XOXO