Pirrpirr..

Ohjaa, tittat på John Tucker must die (för typ tionde gången, men ändå..) och då kommer den där glada känslan. Ni vet efter en rolig film, som gör att man inte kan låta bli o skratta, fastän allt inte är så jävla roligt till vardags.. :)

Har hunnit med mycket idag, vaknade pigg imorse (häftigt, ja vet :P) och har diskat, dammsugit, tvättat, tränat, badat, haft besök av kära hemped. och varit ute några härliga timmar och lekt med Fabian på eftermiddagen.
Gjorde fantastiskt god lunch idag, hemmagjord tomatsoppa med extra buljong och mina små pastablommor i, som btw var väääldigt matiga, med hårt bröd med korv på till. Låter inte så himla häftigt nu när jag skriver det, men satan så gott! Fabian åt mer än mig, haha, han rensade kastrullen^^
Fick även besök på kvällen efter Fabian somnat, Cajsa med vän, trevligt trevligt :)

Defenitivt dags att sova snart, men känner mig stressad.. På ett sätt som skulle kunna uppfattas som positivt, men som när man sedan lägger sig ner och tror at man ska somna glad & drömma bra utvecklar sig till sjuk magvärk och hjärtklappning och ger en följd av dålig sömn och mardrömmar, så får vänta en stund..

Morgondagen ser tom ut i planeringen, så är det sol ska vi nog gå ut tror jag, kanske till någon lekpark eller så.. Däremot från fredag är det fullt upp. Det ska handlas och vi ska göra massa övningar med hemped. och jag ska te usö och så tänkte jag hinna med en del träning också.

Vet inte om jag skrivit det, men har iaf köpt ny vintergarderob åt Fabian (okej, "garderod" var en överdrift.. men sådant som behövs) men gjorde världens kap för hade massa rabatt o grejer.. Blev overall, ett par fodrade utebyxor för hösten, fleecebyxor, mjukbrallor tills dagisstarten, några tröjor och sedan pyjamas, kalsonger och strumpor med Blixten McQueen på tills han fyller, han har önskat sig mkt sådant, kläder med Blixten på alltså.
Mitt hjärta, snart fem år.
Satan så tiden går fort! Fem år, helt otroligt! Och han blir bara mer och mer perfekt för varje dag som går. Det finns alltid något nytt att häpna över.. Lustigt egentligen, att man inte förens man får egna barn förstår vilka känslor det ger. Man uppslukas så av känslorna så man inte vet hur man ska hantera dom.. Jag kan titta på honom och bli varm i hela kroppen, för han är hela mitt liv. Han kan få mig att le, även när han inte är hemma, bara jag tänker på honom. Något han sagt, eller gjort.. Jag gläds med honom på ett sätt jag egentligen inte trodde var möjligt, om han är glad och förväntansfull inför något till exempel, så kan jag bli så glad som han är jag med, bara för det är så härligt att se honom lycklig.
Mitt lilla gos *kärlek*

Nej, nu kommer tröttheten, så bara o ta med sig Hillevi och krypa ner i sängen.

Sov gott!
XOXO