sadgjköbadfköbnzx

ååhh.. blir så arg.. Eller kanske besviken?
För första gången på fan flera år gör jag något som för mig är viktigt.. Jag har senaste året mått så dåligt så jag inte ens velat gå upp på morgonen, förutom för Fabians skull.. Men sedan i januari har jag gått och pratat, blivit motiverad, kommit på vad jag vill göra, sökt in på universitetet och börjat plugga.. Inser ingen att det är en stor grej? Det är inte direkt som att glida runt på gymnasiet, om ni trodde det.. Bara för jag vill klara skolan betyder det inte att jag inte bryr mig.. Och jag tycker inte det är oviktigt att Fabian måste till tandläkaren, och jo, jag vill att han ska komma till doktorn så vi får veta vad som är fel med hans mage och han kan få hjälp. Men måste det ena utesluta det andra? Jag ska plugga i över fem år, och ta studielån, är det då konstigt att jag ber om hjälp för att hinna med allting? För att orka? Om jag ändå inte kommer klara skolan, för allt annat, så är det ju ingen ide att jag ens fortsätter. Då kan jag lika gärna skita i allting och sitta här hemma och må dåligt igen, för det kommer inte leda någonstans om jag redan första terminen misslyckas. Jag säger inte att jag bryr mig mer om skolan än om Fabian, som tydligen andra verkar tro, men för första gången på fyra år gör jag ju något som är bra både för mig & honom i slutändan, och jag tycker om det.. Då är det väl för fan inte konstigt att jag vill klara det? Ingen går väl in med inställningen att man kanske klarar det, för att skita i det om det blir jobbigt?
Tvivlar på att ni ens vet vad jag ska bli, eller hur länge jag måste gå i skolan för att bli det.. Men är det någon som bryr sig? Tydligen inte, för det är viktigare att förklara för mig att jag borde, att dom tycker, att Fabian faktiskt behöver.. Som att jag inte vet det? Men jag kan inte göra allting samtidigt..!!! Förstå det, eller sluta fråga hur det är..
Jag pluggar åtta till halv fem-fem varje dag.. Notera varje dag. Jag får ändå läsa på kvällen när han sover, och kolla vad som ska in och vad som ska fixas, för jag inte alltid hinner på dagen. Jag har uppgifter som ska in, föreläsningar att gå på och texter som ska läsas. Sen när jag kommer hem ska jag hämta barn, laga mat, försöka städa och även hinna med att umgås.. Inte bara med Fabian utan även med mina vänner. Jag ska tvätta, diska, läsa sagor & leka med bilar.
Jag har själv valt det, men det betyder inte att jag tycker det går smidigt, eller ens är skoj hela tiden.. Så sluta klaga och hjälp till, annars kan ni lika gärna sluta bry er alls om vad jag gör och inte gör..!