Sängen snart..

Dagen blev bättre iaf. Skönt det.. Fabian sov ett par timmar (jag med haha, helt slut) och sen ringde Ullricha & bjöd med oss på kalas :) Mysigt var det! Skönt att bara vara. Barne lekte, satt i solen & drack te.. Helt skönt! *tummen upp* Väl hemma tog vi en promenix med Akilles och nu sover Fabian, så ja ska med snart lägga mig.. Att det tar på krafterna så att inte vara glad! Man kan ju tro att de borde vara tvärtom?
Imorgon ska vi te plaskis, för de ska vara fint väder.. Hoppas Fabian är lite kryare då så han orkar leka lite..
Och jag mitt nöt impulshandla ett par skor (beställde) så idag kom en avi ner i brevlådan på 400 spänn : Helt snaslöst, blir ju o skicka tillbaks, de inser jag ju nu.. Vart ska jag få dom pengarna ifrån liksom? Men dom e snygga iaf.. Så ja har ju bra smak åtminstonde haha!

Ibland tänker jag när det känns som hopplösast att jag har ju egentligen allt.. Jag har en underbar son som jag själv uppfostrar, jag har en lägenhet där jag trivs & jag har massor av vänner som finns där för mig när jag visar att jag behöver det. Jag har en stor familj som bryr sig om mig och har fått en sysselsättning som verkligen hjälper mig, stödjer mig & får mig att se mig själv i ett annat ljus. Jag har klarat skolan galant tidigare & väntar nu bara på svar från universitetet för o förhoppningsvist kunna plugga något som jag i framtiden vill jobba med.. Då är det svårt att sätta fingret på vad det är inuti mig som gör att jag bara vill kasta allting åt helvete.. Tänkte imorse att jag hatar mitt liv, men det gör jag ju inte!! Jag älskar mitt liv! Jag älskar att vakna, vara med min perfekta son, träna, träffa folk, vara i Min lägenhet där jag kan göra som jag vill & bara vara..! Varför känner man då så? Jag förstår det verkligen inte, inte alls. För när jag väl tänkt det så försvinner det lika fort som det dykt upp... Det gör mig så fundersam.. Sen ska man ju inte sticka under stolen med att det varit en jobbig period med tusen förändringar på så himla kort tid. Fabian började träffa sin pappa, han blev dålig, han slutade träffa sin pappa för det inte fungerade och det gjorde mig så arg och ledsen. Vi sover sämre pga detta.. Jag hade en vän som ja trodde brydde sig om mig på samma sätt som jag brydde mig om denna, men hade fel. Sådant gör extremt ont. Att tro man har något speciellt, man har känt varandra hela livet, och så plötsligt vaknar man upp & inser att man bara ger, ger & ger men i inkorgen är det tomt. Att umgås med folk som suger all ens energi, men aldrig fyller på, det är så tröttsamt! Syrran ska flytta, alla nya tankar om mig själv & mitt liv, min framtid.. Valen jag tvingas göra när jag inte känner mig helt hundra, till skola, min vardag, ekonomi & till & med sånt som vad vi ska äta till mat gör att jag får ont i magen! Fabian ska snart upp i lekis, sen blir det skola, jag vet inte vart jag vill ha honom.. Hunden som jag trodde skulle göra mig gott (vilket den iof gör för jag är inte ensam, den är snäll & vi kommer ut massor) gör mig stressad, jag känner press & jag känner att jag inte räcker till. Så mkt vi bråkat sen den kom, jag och Fabian! & så är han sjuk nu, vi sover ännu sämre för det..
Men men, nog med självömkan, jag ska göra mig lite kvällste, ta fram en bok & sätta mig på MIN balkong & bara njuta!

XOXO