Finally!

Yes, datorn e igång och bättre än någonsin, min kära mor kom även med ett nytt tangentbord då det gamla var.. ehm, ur funktion minst sagt :/ Är väl så när åldern på grejerna här är i klass med Jesu födelse.. INNAN döden och uppståndelsen..

Känns fantastiskt bra, Fabian sover hos mamma & pappa. Hade tänkt gå o träna men hinner inte.. Eller ja, hade nog hunnit men var iväg och körde en riktig omgång imorse, så inte så viktigt ändå. Har passat på o pluggat lite svensk grammatik inför omtentan som jag inte vet när den är, och läst en bok ja köpte på bokrean häromdagen. Den var helt okej.. Inte direkt superbra, men ett okej tidsfördriv.
Sorterat våra garderober idag, att man har så mkt skit ligger! Kläder till förbannelse, blev över en svart stor sopsäck på hans, och en halv för mina gamla kläder. Ska väl försöka få iväg det till en sån där myrornacontainer, det blir väl min goda gärning för ett par månader framåt, lär ju kunna klä en halv by med detta.. Då jag inte fick lämna blod före maj liksom.. Segt värre.. Haha och sjukast av allt är att jag fortfarande täcker en hel stor byrå (med 5 stora & 2 små lådor) plus två garderober med bara mina kläder :S Lustigt, det känns ofta som jag inte har något att ha på mig :P

Mkt tankar nu, varit riktigt plågsamt att inte kunna skriva av sig. Det är väl så med självterapi, har man väl börjat blir man ännu sämre när man inte kan göra det så ofta som man vill. Imorse var det löpbandet som fick ta smällen.. Blev många kilometrar och sedan gymet. Skönt att sträcka ut sig lite!

Helgen var toppen, ett väl behövt uppehåll från mitt kära örebro. Jag gillar örebro, trots att det som alla klagar på stämmer.. Alla känner alla, alla snackar skit, alla är hemskt dryga & krogen stänger för tidigt.. Men jag älskar det iaf. Det är ju mitt hem, och trots att tanken på att flytta härifrån lockat väldigt mycket sista veckorna är det ändå här jag hör hemma. Fabian också, jag trivs i min lägenhet, med mina grannar och med omgivningen.. Trivs med att de flesta runt oss vet vilka vi är, och att han hittar så bra här. Bara vårsolen som saknas nu, så man kan gå ut och leka lite mer. Varit dåligt med utelek sista tiden, så från och med denna vecka har jag lovat mig själv att vara ute mer med honom, även om det kräs lite övertalning, han är inte heller stormförtjust över vintern, haha. Men nu är det ju iaf uthärdligt, och tanken på att snön kommer försvinna inom en snar framtid är såå skön!

Vänner..
Det mesta jag kan göra för min vän, är helt enkelt att vara en bra vän.
Komplicerat? Borde inte vara det. Varför ska man behöva kämpa så för att få något att fungera, när det borde falla sig naturligt? Kanske gör man saken svårare än vad det är.. Fast det är svårt när bara en försöker, och den andra inte vill. Inte minst när man inte får veta det heller. Lite svårt o veta vad problemet är om ingen vågar säga något?
Trött blir jag iaf, trött på att behöva tänka när jag inte vill, och trött på att vara arg och besviken. Trött på att jag vill att det ska ringa, när jag egentligen inte tycker det är värt det. Känns som det kanske runnit liiite för mkt vatten under broarna..
En vän ska väl finnas där jämt? Någon som ställer upp, som lyssnar, som vill umgås och som tycker det är skoj att hitta på saker. Någon man litar på och som man kan anförtro saker.. Det är inte något man kan stänga av och på lite som man vill. Men ja, vill du inte dela med dig till mig så är det väl så, så jag är nog mest arg. Jag har försökt väldigt länge nu, men det duger tydligen inte. Så kanske är det jag som inte är en tillräckligt bra vän? Tanken har slagit mig, men vet ärligt talat inte vad jag skulle kunna göra annorlunda..? Jag har visat att jag finns där när du haft svåra perioder, jag har försökt att inte lasta över mina problem på dig, jag har försökt trösta & muntra upp när du är ledsen och jag har försökt underlätta dina sysslor genom att erbjuda min hjälp i den mån jag kunnat. Men det dög inte, så då ger jag upp. På riktigt.
Vadå "jag hör av mig, jag behöver bara lite tid.."? Jag trodde en vän fanns där för att man litade på varandra.. Så att du skulle kunna säga till mig om det var något. Men tydligen hade jag väldigt fel. Det känns inte bra. Man kan inte bara vara en vän när man själv vill det, tyvär..

Nej, fixa lite här hemma, ringa lite samtal & sedan sova tidigt, upp & träna imorgon! Följt av skola, som kommer bli skoj. Ha det bäst!

XOXO