Så ledsen..

Ja, hela morgonen går att sammanfatt med ett ord: Kaos. Började sex, och fortsatte i en och en halv timma, då ringde min snälla syster och försökte hjälpa mig genom att prata med Fabian, då jag hade skickat henne ett sms, och det hjälpte litegrand. Efter ytterligare en halv timma var vi påväg mot dagis, och där blev det dagismöte.

Vad är det som händer med min värld?

Missade då skolan, men har iaf tagit tag i saker, inser själv att det inte kan fortsätta såhär. Ont i huvudet av en spark, ont i benet av ett karatehopp på det och ont i magen av orolighet för vad som nu kommer ske.

Pedagogen ska ringa upp mig för tid, likaså barnpsykologen. Telefontid hos BVC för att se vad som sagts på mötet dom hade, och har även talat med någon på soc och ansökt om kontaktfamilj, någon Anette därifrån kommer höra av sig till mig för möte, utredning, föräldrastöd och jag vet inte allt vad det var.

Just i denna stund känner jag mig så misslyckad. Värdelös. Ensam. Hopplös.

Fan..
Föräldrar som inte kan, dom behöver hjälp. Men jag kan inte. Jag har misslyckats med det enda som gör det värt att gå upp morgonen här i livet. Vad gör man då? Rättar till? Vet inte riktigt.. Går det att rätta till? Känns inte så. Känns bara som att jag är förjävla inkompetent och inte klarar av att vara förälder..

Men jag försöker ju så mkt!!! Jag försöker verkligen, hela tiden, 24 timmar om dygnet finns jag där. Men om det inte räcker till? Fan.. Vill just nu bara lägga mig och gråta mig trött, men vet att det inte kommer lösa någonting alls i vardagen, så tar mig en tur till tvättstugan och beger mig sedan till mitt kära gym. Tror löpbandet är det enda som håller mig uppe just nu..

XOXO