När jag hämtade Fabian på dagis idag, så ville pedagogen där prata lite.. Det gör så ont i mig.. Fabian hade pratat om sin pappa idag.. & jag kan inte låta bli att bli så arg & ledsen!!! Dom hade suttit & bakat med lera & haft kul, skrattat & skojat & myst. Så säger Fabian:
"Ibland kommer ***** till oss. Det är min pappa. Han är alltid arg, så då blir jag ledsen" varpå pedagogen började nysta lite i det hela & Fabian blev jätteledsen & berättade för dom att pappa bara skriker & att Fabian gråter för han inte vill vara med honom.. Varför är allting så hemskt för?
Pratade även om att Fabian blivit som ett litet barn igen, och att det troligtvist kommer hålla i sig ett tag.. Napp, nappflaska, blöjor, kisserier, gråt, lyssnar mindre bra, sover mindre bra, vill bäras på & pratar sämre.. Det hon sa lät rätt självklart ändå när vi pratat en stund, så nu är det väl som det är, bara att stå ut. Ge mera kärlek, trösta mer & försöka hålla på rutinerna så gott det går.. Mitt hjärta, vad vore jag utan honom?
Nu tittar han tv, jag är trött & snart ska vi sova.. Han är jättetrött :) Men försöker hålla honom uppe ett tag till, kanske vi kan sova längre imorgon.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar