This is my life..

This is my life..
Cause this is my life, my friend..

25.6.11

konstig dag..

Ja, hela dagen har varit... konstig.. Ingen motivation, extremt trött och bara glidit runt här som ett spöke känns de som.
Förmiddagen bestod av mkt tjaffs, som nog till stor del var mitt fel eftersom jag var så ur gängorna, men handlade om Fabians uppförande med. Vet inte riktigt vad det var med oss, kanske hade han också en dålig dag helt enkelt. Läste till tre, i en bok som för övrigt med lätthet toppar det mest ointressanta jag läst, men kan ändå inte sluta i förhoppning om att den ska bli bättre så småningom.. Eller i brist på annat, vet inte ännu.

Gick ut en sväng, men gick in för grannungarna var så elaka mot Fabian. Eller ja, han verkade inte ens se det, men jag tröttnade o tog med honom in. Av ren lathet beställde vi pizza och handlade lördagsgodis i väntan på syster som kom med barn, så lekte vi en stund.. Känns som dom bara var här en kvart fast det nog var längre, men när dom gick var vi ute en stund till. Gick upp och gjorde te, så kom Fabian tillbaks precis när det var klart och var ledsen. Någon skitunge hade förstört (med flit) hans knallpulver-gevär som dom lekte med. Jag vet inte vad som tog åt mig, men vart totalt skitförbannad, skällde ut ungen som blånekade, gick upp till hans föräldrar så nu ska dom köpa nytt. När vi kom in igen var jag så matt i hela kroppen så jag började tjuta.. Visst vart jag ledsen för Fabians skull, men gråta över en leksak? Vet inte vad det är med mig.
Känns hela tiden som att jag fyller mina dagar med meningslösa ting för o slippa fundera, och när jag väl inte orkar göra annat än glida runt här hemma tänker jag så mkt så jag blir helt trött.
Är trött på hela jävla situationen! Trött på allt, allt, allt och vill inget hellre än att F ska må bättre så vi kan få det som vanligt här hemma igen. Och att jag ska.. jag vet inte, bli som vanligt igen. Se fram emot saker, känna att vi gör något som är skoj, som är av betydelse..

Orkeslös. Just så känner jag mig. Trött på vardagen, på att saker tar så lång tid när jag vill att det ska bli klart nu, och orkeslös så in i helvete.

Väldigt muntert såhär en lördag.. Får ta tag i något, planera veckan. Det ska städas, bakas, tandläkarn ska hinnas med och träning ska planeras in. Räkningar ska betalas och vi ska hinna vara ute i det fina (?) vädret och hempedagogen ska komma tre gånger. Känns som en lättnad när hon är här, även om jag blir helt snurrig i huvudet för jag är så utmattad av alla samtal. Ska bestämma kläder inför lördag, förbereda honom på kalaset och hans sleepover, fixa min tvättmaskin som blivit helt konstig och så imorgon kommer mamma & pappa för att... Ja, minns inte ens varför, men hon sa det iaf. Kanske var det något om en lampa? Äsch, ingen aning.. Som sagt, den här dagen.. Kan iaf be om hjälp med tvättmaskinen när de ändå är här.
Försöka städa ut efter katterna, informera Werra om att Leo måste ta allergimedicin på lördag (just in case, katthår sätter sig uppenbarligen överallt!!) försöka hinna upp på stan för o se om ja hittar några fina, bekväma skor och så ja.. Försöka hinna med lite vänner också tror jag bestämt.
Känner mig ensam. Extremt ensam. Inte som "ensam-i-skogen-och-övergiven-ensam" utan mer som att det alltid är folk runtomkring mig, men inget vettigt kommer ur det. Känns som jag saknar E aldeles extra mkt just nu.. Eller så inbillar jag mig det, för att få en förklaring på mitt konstiga mående. Kan lika gärna vara så att jag just nu gräver ner mig ordentligt o inte vill tänka på varför jag egentligen gör det, och då är det lätt att skylla på något sådant..

En förändring vore bra. Jag vill flytta. Jag vill verkligen flytta härifrån. Nu.
Men vad skulle det lösa? Ingenting. Och vad skulle jag göra? Det är frågan.. Vad vill jag göra? Just nu känns det som att alla mina meningslösa rader om att "det blir bättre" och "När det här är avklarat" är just meningslösa. Jag har ingen aning om vad som händer längre fram. Inte ens i veckan egentligen. Allting är ett enda stort kaos, inget finns planerat, jag vet inte ens vad jag vill. Känns onödigt att fundera över vad jag vill eller vad jag ska göra, för just nu sitter jag där jag sitter och det kommer inte ändras över en natt. Tidigast i augusti. Då dagis börjar. Det ger mig magknip, det är skönt att ha honom hemma. Det är ju han som är meningen med allt det här, allt detta virrvarr av tankar, allting kretsar kring just honom. Mitt hjärta.

Kanske borde man fundera på vad man ska göra längre fram ändå.. Kanske kunde man hitta ett jobb när han rjar sitt nya dagis, och eventuellt kolla en flytt då? För det här suger.. All kraft är borta.. Mööök. Hata orkeslösa dagar..!

Hoppas ni andra iaf har en fin lördagkväll :)
XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar