Besviken.

Men på vilka grunder? Vet inte om jag borde vara det? Varför blev denna situation just nu så mycket mer jobbig? Är det för att det är du? Eller är det för att det är mycket nu?
Fast jo, vet egentligen att jag har rätt att känna besvikelse, men vet också att det kanske grundar sig i så mycket mer.

Så länge jag minns har jag tänkt "Hon gör så för att..." men idag finns inte längre det försvaret, det vet vi båda va? Eller har jag fel?

Att titta på dig är att se mig själv som en besvikelse.
Att tävla mot någon men inse att man inte duger, vad det än är vi tar oss för.
Tror jag just nu i detta ögonblick skulle kunna tänka att det är för jag uppfattar dig som en falskspelare. Du droppar dina kort väl för att framstå som någon du egentligen inte är, medans jag har kvar mina på handen för att visa för alla vart jag står. Är det så fel att tro på sin åsikt och argumentera för sin sak? Uppenbarligen, för då blir du synad från topp till tå och ser folk ett kort dom inte gillar är du ute ur spelet.
Jag gör inte stor skillnad på dig och mig, när du väl ger din åsikt ser jag ju att vi står på samma sida, våra tankegångar går i samma bana och vi upplever saker rätt så lika, men andra ser dig inte sådan, vad beror det på? Eller är du helt enkelt bättre? Vill inte tro det. Känns inte riktigt så heller, men hur ligger det då till? Antingen så är du ju uppenbarligen bättre, eller så är du falskare. Vet inte vilket som vore värst just nu.


Att veta att man förorat är jobbigt.
Alla vill vara bra, vara omtyckta och känna sig duktiga. Få bekräftelse.
Så att inse att man i det ena eller andra sammanhanget inte duger är otroligt jobbigt.
Att sedan inse att någon annan duger gör det jobbigare..
Känns lite som du gnuggar det i mitt ansikte, för att sedan släta över ditt beteende med "Det var inte värt det" eller "Det var inte meningen" eller kanske ett "Jag uppfattade inte saken så".
Om jag uppfattade det så då? Om jag kände det som en smäll i magen när du la fram det? Spelar det ingen roll då? Vad jag tycker, borde väl ha någon form av betydelse?

Jag tänker inte be dig att backa för att jag ska få glänsa.
Jag tänker inte be dig göra plats för min egen entre..
Man ska glädjas när det går bra för sina vänner, och jag gör ju det! Jag är glad att du får det du vill ha, även när det är utom räckhåll för mig.
Men då krävs det ju något av dig också. Det krävs att du bryr dig tillräckligt mycket om mig som vän för att inte överglänsa mig för saker du innerst inne inte vill ha. Vill vi ha samma sak så är det en sak, då får man som vän tänka att "du ville med".. Men om vi inte vill det, och om du ändå ska upprepa frasen "Det var inte värt det" dagen efter, vad vinner du då på det hela?
Jag vinner då fan ingenting på det, det är ju ett som är säkert..

Kanske är jag helt enkelt bara avundsjuk?
Kanske känns det litegrand som att du ser att du vinner lite mer i längden, och gillar att visa upp det?
Eller kanske är det helt enkelt bara så enkelt som att jag bryr mig lite mer än du om vad som sker under morgondagen..

XOXO