Ja, det känns..
Det känns som att jag sviker, fast jag inte vet hur jag annars ska göra.
Att allting ska vara så jävla svårt jämt.
Jag hatar att det inte kan vara lätt att leva, för det är ju det enda jag vill.. Dags att sova, blev inte klar med läxan, så får helt enkelt hänga med extra mycket imorgon.
Förstår inte. Ett enda samtal, och det känns som jag gjort fel. Men när jag gjorde det kändes det rätt.
När ska jag få känna att mina val och det som händer runt omkring mig är till nytta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar