This is my life..

This is my life..
Cause this is my life, my friend..

13.1.11

Positivt vs Negativt.

Dagen har varit med blandade känslor, det går ju inte att komma ifrån.
Det positiva är att hemtentan är klar, och att jag då har gott om tid att träna och lämna in imorgon. Min soppa blev god och jag har hunnit träna idag. Lotta & jag tittade två avsnitt av gossipgirl nu ikväll som var bra, och det fick mig att tänka på annat för en stund. Fabian har varit glad, badat, lekt krig med Lotta och busat järnet efter en bra dag på dagis!
Negativt är att jag misslyckades i delkurs 3.. Vilket gör att det blir problem med CSN. Jag ska försöka jaga tag i handledaren imorgon så jag kan få hem mitt misslyckade paper, komplettera över helgen och sedan lämna in så jag kan få betyg. Jag har 3,5 vecka på mig innan CSN gör omprövning. Annars måste jag skriva det där brevet, som jag nu idag fick veta har en handläggningstid på ca 6 veckor.. Ja, alla som kan räkna inser ju då att jag inte ens kommer kunna betala mina räkningar varken i januari eller februari. Fy fan.
"Tänk positivt".. Ja, men det är ju jävla lätt när ingenting går som det ska, känns just nu rätt meningslöst att plugga, att jaga människor som inte går att få tag i och att helt enkelt vara jag.

Känner mig i detta ögonblick som en väldigt svag & liten människa.

Skulle behöva någon, en pelare. Någon som står fast och orörlig bredvid mig, som inte förändras.. Någon som kan laga mig bara genom att vara.. Ha, känns som ett skämt, för var skulle denna någon få plats? I mina fem minuter mellan kompletteringar & tandläkarbesök eller? Eller då jag tar en dusch efter träning i raketfart för att hinna hem och laga mat & diska hela veckans disk jag skjutit på? Nej, kanske, kanske då jag passar på att gå ut, för att glömma att jag har ett badrum fullt med tvätt i hemma, men inte har hunnit fixa tvättid?

Känns som att jag behöver en förändring.
Känns som att jag borde göra något åt situationen, och åt mitt tänkande.
Känns som att jag borde vakna upp och inse att livet är en enda jävla lång rad av motgångar och när man väl ramlat kommer man inte alltid upp.
Sluta gå i denna fantasi om att allt kommer ordna sig och bli bra. Vem försöker jag lura?
Jag har fem år kvar av något som inte passar ihop med mitt liv för fem öre. Det är inte tänkt att jag ska kunna plugga, för jag ska försöka göra allting annat som behövs.
Jag ska laga mig själv, hur det nu ska gå till.

"Jag kanske är trasig, men hon är fan så mycket trasigare".

Och plötsligt kände jag mig väldigt patetisk som just hävde ur mig all denna dynga.. Jag har ju iaf en underbar son, utan honom vore det inte värt att stiga upp på morgonen *Älska*

XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar