This is my life..

This is my life..
Cause this is my life, my friend..

22.7.11

Men jaha, sömnlös igen då..

Gick och lade mig, och tvärslockande, efter träning, dusch, lite besök & bok för typ bara lite mer än en timma sedan.. Och nu sitter jag här :O

Får väl skylla mig själv som läser psykdeckare & kriminalromaner i full fart just nu, men läser man en, vill man läsa två, och läser jag mer, vill jag veta allt på en gång! :

Dom är bra iaf, böckerna alltså, men drömmen var så himla konstig.. Nån jävla häst var med, och vi hade typ ett hotell/camping i pappas&mammas hus med liveband & grejer, och jag plus några få, vagt bekannta människor var ute och tältade i närheten av en väg nära mamma & pappa. Helt för mkt.. Men ja, en hel del likheter med boken jag plöjt igenom idag, men lämnade med bara tre kapitel kvar för att jag skulle komma i säng "i god tid". Ironiskt nog tror jag att jag hade sovit bättre om jag hade tagit mig ett par minuter extra för att få slutet, med en lösning. Eller ja, alternativ två vore väl o lämna denna bokgenrer för en annan, mindre våldsam med mindre död & mindre problem, så hjärnan skulle slippa jobba så förbannat när jag sov..?

Inte hänt mycket idag.. Fabian och jag var ute på en promenad/cykeltur i det fina vädret, och mitt i den kom ösregnet.. :/ Väl hemma vare bara o byta om, och så gjorde vi oss lite chokladbollar med ;) Tyckte jag förtjänade det : Haha!
Tränade, som jag tidigare nämnde, på kvällen, vilket var skönt.. Men ja, allt bra kan bli bättre.. Sprang på en gammal bekannt också på vägen hem, vilket var trevligt. Alltid skoj & få komplimanger, speciellt när man är svettig & luktar snusk haha XD

Tror jag kanske borde gå och prata med någon. Ja, någon bra, professinoell person som är icke-bekannt med mig. Någon som har som yrke att prata med folk. Haft det som fundering ett tag, och tror att det börjar närma sig nu.. Det börjar bli dags o få ur sig allting. Allt från småsaker i vardagen, till andra saker som kan störa ens vardag, som suttit sen tidigare. Känns som ett klokt beslut nu, men får väl se hur det känns i morgondagens ljus. Längtar enormt te hem.ped. är tillbaks från semestern.. Trodde inte någon man inte känner, och som man aldrig får en personlig kontakt med utan bara privat, kunde kännas så viktig. Men det är hon, det hon hjälpt mig och min lilla familj med går inte att beskriva fullt ut tror jag. Hon bara är, och det gör att allting går runt lite lättare, och fortsätter till nästa varv lite mer smärtfritt än tidigare. Och så håller det på, och det går snabbare & snabbare.
Enorma framsteg, en blick utifrån som inte känner mig, resterande familj, eller vänner. En person som bara kan utgå från teori & sunt förnuft, på i stort sett alla plan, för hon är ju som sagt inte personlig, så hon kan bara se saker för vad det är utan inblandning av annat, och hon kan bara ge konkreta exempel & lösningar. Hon känner ingen jag känner, och kan därför ge ett rakt svar som ger en utomståendes blick på det hela, för hon behöver inte bry sig om känslor, relationer eller praktik. Teori måste väl vara något av det mest fiffiga påfund genom tiderna.

Fabian är underbar. Han har alltid varit underbar&perfekt&bäst, men nu är han.. Jag vet inte, går inte att beskriva.. Medgörlig, lätt att tas med, "förstår" mer och kan förklara mer. Han har lättare för att uttrycka sig, och han bråkar alltmer sällan.. Och när det blir bråk, går han oftast självvalt in på sitt rum, lugnar ner sig, och kommer sedan ut för att säga förlåt och förklara, alternativt fråga vad som gick snett om det gått för fort. Känns så obeskrivligt bra. Vi skriker inte längre något, man behöver inte bli sådär tokarg som bara barn kan göra en med attityder eller ord han inte förstår. Han slåss inte längre, och visst kan han göra dumheter, men inte som förut, och inte på långa vägar värre än andra barn i vår omgivning.
Kan tänka att problemet låg till stor del hos mig. Inte så att jag behövde någon som sa åt mig vad jag skulle göra i olika situationer, det är inte så det fungerar, men någon som kan iakta, ge förslag och massvis med beröm. Sådant är viktigt, det är viktigt att känna sig bra, och speciellt när man får beröm man gjort sig förtjänt av. Så man kan suga i sig det med gott samvete. Alla behöver höra att dom är bra ibland, även om man vet det själv. Och alla vill ha bekräftelse på att det man gör är rätt.
Får man även höra att det är rätt, kan man tänka steget längre, se vad som skall ske härnäst. För ibland har man en tanke, som känns som en bra ide, och sedan när det braiga inträffar vet man inte hur man ska gå tillväga efteråt, vilken fortsättning som är passande.. Då är det bra att ha någon som säger att det är bra, och som frågar HUR man tänker. Och när man förklarar, kommer fortsättningen av sig självt, och man är genast inne på rätt spår och kan göra vidare, som man tänkt från början men inte riktigt varit medveten om. Jag har själv åstadkommit detta. Jag valde att ta denna hjälp som fanns. Jag har själv kommit på alla lösningar och gett svar på frågor, och genom det kommit till denna punkt. Jag har tillsammans med Fabian kommit fram till vad som fungerar för oss tillsammans, allt genom några få (men ibland mkt svåra) frågor från någon som inte känner oss. Jag är förjävla bra, och jag har en enormt perfekt son. Han är bäst helt enkelt!

Nej, känns som klumpen i magen som mardrömmen lämnade kvar börjar ge sig av, så dags o krypa ner i sängen igen tror jag Imorgon ska vi vara lite barnvakt, och sedan på eftermiddagen/kvällen ska Ullis&jag gå och sola, skönt :) Onsdag bär det av upp på stan för lite ärenden och så, och torsdag har jag ingen aning om vad som sker.. Plocka iordning inför helgen skulle jag tro..

Hoppas ni sover gott :)

XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar