This is my life..

This is my life..
Cause this is my life, my friend..

27.12.10

Smitvarning

Japps, boken hette så.. Smitvarning av Hans Olsson. Riktigt bra, men slutade innan den var.. Slut? Typ så. Tänkvärd. Eller kanske gjorde den bara så det snurrade mer, i det som redan finns liksom. Fabian sover, sedan en timme tillbaks typ. Han har ju ändå jullov, så vad gör det om han är uppe längre? Imorgon ska jag träffa min bror, och försöka handla något. Måste iaf ha strumpbyxor, så mycket vet jag. Egentligen behöver jag nog inget mer, men får väl se vad som erbjuds. Om jag ens orkar kolla. Ont i magen har jag med. Börjar fundera på om det sitter i mitt huvud? Just nu gör det ont, samtidigt som det känns helt jävla tomt, så jag vet inte? Orkar nog inte ta reda på det nu heller så.
Fan vad komplicerat allt ska vara jämt. Att det hela tiden ständigt dyker upp nya saker att handskas med. Att man aldrig får ro. Mycket nu. Vill att mamma ska sluta ha ont. Gjorde ont i mig av att vara hemma på jul. Var jag den enda som kände så? Nästan jobbigare att vara där, att veta, än att vara hemma utan att träffas. Känns jobbigt att känna så, men det är så det är. Oron gör ont. Vetskapen gör ont. Men att inte veta vad som händer härnäst, det är värst. Det känns som att.. Jag vet inte, det går inte ens att beskriva.. Det är nog det som gör tomrummet. Det som gör ont i mig, fast det inte finns där egentligen. Det är mycket annat också nu. Oro över skolan, CSN.. Har för lite poäng. Hoppas visserligen att det kommer in snart, eftersom jag kompletterat o så, men att inte veta.. Usch. Fabian sa igår att vi inte har en familj. Eller egentligen var det nog en fråga, något i stil med "Varför har vi ingen familj? som Neo."
Jag svarade att han & jag, vi är ju en del av en stor familj, med mormor, morfar, kusiner & morbröder, mostrar.. Men vi är väl en familj ändå, trots att vi bara är två? Ibland hatar jag att jag måste vara den som ger svaren. Jag har ju inga svar. Och det är inte jag som gjort att frågorna kommit, det är någon annan. Han frågade om farfar var med i våran familj fast han bor vid solen.. Vadå vid solen? Kändes meningslöst att försöka förklara att han inte är borta.. För syns man inte så finns man inte, det är så barn tänker.. Så tänker ju för fan jag med! Fick fram något om att farfar kommer nyår. Han blev glad.

Nej, något positivt om dagen? Kände idag att min nya jacka verkligen är rätt. Haft den i några dagar, känt mig för. Men den e fan snyggare än väntat, nöjd till tusen. Fabian och jag har myst, haft en lugn dag utan bråk med mycket lek & gos. Färgade håret på Cajsa, de blev bra. "Lärare? Varför lärare? Du ser ut som en frisör.. Sådär.. Ja, stylad du vet" Haha, härliga komplimanger, skulle dom sett mig idag i myspys & oborstat hår :) Har dessutom fått upp min tavla, igår, som jag fick i julklapp. Det blev bra, Fabian är mindre nöjd, men vafan, delar vi rum så delar vi rum.. Inte direkt så jag jublar när ja snubblar över leklådor mitt i natten i brist på sömn.. Men vi har det bra. Det är tur jag har honom. Som bekräftar mig. Som gör att jag ser livet för vad det är, att det kan ta oväntade vändningar som inte är planerade, men inte heller behöver bara dåliga. Som behöver mig. Som älskar mig. Så som jag älskar honom, helt & fullt & alltid. "Jag älskar dig så mycket mamma, för du är ju så vacker!" Underbar.

Nej, dags att göra något åt trötta ögon. Alltid lika trevligt att vara trött, närma sig sänge, lägga sig ner, känna myrorna i kroppen & sen ligga där, titta på Fabians säng ovanför min i några timmar i väntan på att myrorna ska somna. Höra honom snarka. Lustigt, förut ville jag inte ens sova i samma säng som honom för hans snarkningar störde mig, nu känns det som jag behöver höra det för att kunna somna. Mitt allt, min familj.

XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar