This is my life..

This is my life..
Cause this is my life, my friend..

21.12.10

Uppförsbacke.

Ja, hela den här dagen har varit en uppförsbacke, som jag helst av allt hade velat sova igenom. Hela vintern är iof sådan. Att man vill sova igenom, skulle räcka om någon väckte mig för lite julskinka och paket, så vore jag nöjd. Känns som veckan varit emot mig egentligen. Kanske är det så. Karma har man ju hört talas om, undrar vad jag gjort för hemskt för o inte få känna mig nöjd?
Natthelvetet fortsätter, ständiga skrik & bråk. Nattskräck heter det visst, pratade med bvc idag. Finns tydligen inget att göra åt. Han vaknar, fast han inte är vaken, och är arg & hysterisk. Försöker man prata/trösta blir han helt galen och flyger på en.. Blir nästan rädd, det är otäckt. Skäms över tanken att om det bara vore natten skulle jag orka, men känns som att varje jävla dag är en kamp. Men vet bara inte om vad?
Fabian saknar mormor så han gråter hur mycket som helst. Han ska få sova där imorgon, han är helt lycklig. Jag är lättad. Får man känna så? Att det är en lättnad att inte ha honom hemma en kväll? Känns inte som man får det, men ärligt.. ta mina skor en vecka så förstår ni mig. Inte sovit en hel natt sedan förra torsdagen.. Känns som en evighet sedan jag vaknade utvilad.
Känns som ett helt jävla krig. Han gråter över farfar, som själv haft fullt upp och inte hunnit med. Nu är det tal om att vi ska ses runt nyår.. Vore ju något, bara setts en gång i år.. Det var när han fyllde. Han blev så glad, jag minns att han släppte allt han hade i händerna när han såg bilen på parkeingen och sprang och kramade honom. Tänk om han kunde bli så glad för att se mig? :P
Hans tänder, ytterligare en kamp som känns helt meningslös. Medicinen fungerade inte, men nu har han väl blivit bättre av sig självt, måste jag säga. Känns som flera dagar sedan han kräktes. Men tänderna, dom är ju redan som dom är. Han har ont, det blöder, och dom får rycka ut tand efter tand. Den tredje rök idag, det var jobbigt. Han var ledsen, och även om han inget minns från när dom gjorde det grät han massor när vi kom hem för det gjorde ont. Kändes som ljusår passerat innan alvedonen verkade fungera som den skulle. Så äntligen för några minuter sedan somnade han i mitt knä, så lagt honom i sängen nu. Borde nog försöka sova jag med, men ständigt myror i kroppen, finns så mycket annat jag också borde hinna med. Sortera tvätt i hopp om en tvättid imorgon, ställa in den rena disken, planera maten för imorgon, kanske plugga lite. Den orken finns nog inte, så blir nog till att bara sitta här och rada ner helt onödig information för omvärlden. Typ allt jag orkar med just nu, och vill få ordning på lite tankar. Jag saknar också mamma. Så mycket att det gör ont. Längtar tills fredag.
Längtade lite till lördagen med, men helt plötsligt vet jag inte vad som händer? Ville vara här och förfesta, för att sedan gå ut. Men någon ska bort, någon vill hit, någon vill dit, en fjärde vet inte vad som sker ännu.. Finns flera erbjudanden, men inget som duger enligt mig. Varför? Ingen aning. Kan inte den här jävla snön bara försvinna, kunna gå ut utan fyra kg kläder, utan att få ont i näsan av alla minusgrader och kunna ligga i solen en hel dag med barn & bara vara? Vore något.
Nu ringde U.

XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar