This is my life..

This is my life..
Cause this is my life, my friend..

4.5.11

Liten..

Vad lätt allting var närman var liten, när mamma & pappa förde ens talan och man bara var. Man brydde sig inte om saker ute i världen, vad folk sa eller tyckte och man lekte tills man somnade..

Nu är jag stor. Nu ska jag föra talan för någon som betyder allt för mig.. Sitter här & kan inte låta bli att fälla en tår.. Hur ska jag kunna föra hans talan, när jag är rädd för vad som kommer ske efter hand?
Känns som allt mitt förtroende för människor runt mitt barn försvinner mer och mer, och så ska jag nu kunna gå in och säga "stopp, NI gör fel, kom på en lösning"..?! Känns osäkert och jobbigt.
Mardrömmar, varje natt har han det. Och det är bara jag som kan göra något åt hans situation..
Sen tror jag ju inte allt är negativt, han har kompisar som han leker och har roligt med.. Men känns lite som att sista tiden så har det kommit upp mer och mer saker som samlats som ett jävla mount everest och ingen verkar veta hur det ska skötas, vem som ska göra vad och vilken uppgift de själva har i det hela?

Det jag funderar mest på är vart alla vuxna runt omkring finns? När Fabian är hemma så har JAG ensam ansvaret för honom, även om han är ute och leker, har en kompis här eller om vi går till affären och möter någon. Det är mitt ansvar att se till så ingenting händer, och om något mot förmodan gör det ändå så ska jag som vuxen reda ut begreppen, förklara för barnen vad som är rätt och fel och informera andra inblandade i vad som hänt. Om han är hos min syster eller hemma hos en kompis tar jag för givet att dessa förädrar också resonerar så, för ingen ska behöva behandlas illa, eller vara rädd för att gå dit igen pga olika anledningar..
Varför känns det då som att jag dagarna i ända tvingas lämna mitt barn någonstans där utbildad personal inte genomför dessa saker rätt? Blir så trött.

Jaja, ta tag i imorgon, boka möte, prata, iväg på möte pga andra saker och sedan hem till Jenny som är en ängel som ska hämta min plutt tidigare från dagis!

Nej, nu orkar jag inte ens skriva mer.. Trött till tusen för allt bara snurrar i huvudet!!

XOXO

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar