Onödiga tankar..

Sitter o väntar på att alvedonen ska verka, sedan ska jag sova. Känns som jag vilat hela dagen, vilket jag typ gjort då min snälla syster lät Fabian komma över och leka. Vila behövs, mängder skulle jag tro. Feber fortfarande, täppt i näsa, har börjat hosta & så har jag öronvärk, men tänkte se om jag kan stå ut till måndag, så kan jag ringa vårdcentralen då, ringde idag men fanns inga tider o ja.. Jag hade inte lika ont i örat imorse :/ Men men, sånt händer. Värsta som kan hända är väl att jag får ringa jouren under helgen!

Fabian och jag har haft fredagsmys ikväll, inte lika mysigt som vanligt då jag snorade och bara låg där som en strandad val i soffan, men iaf, blev tacos & barnkanalen. Efter att ha sovit två timmar (!!!) ihop med honom så ringde mamma, då gick jag upp och städade undan lite efter maten, men längre kom jag inte. Haha min disk kommer snart springa därifrån av sig självt om jag inte tar tag i det! Men ja, man kan inte orka allt..

Så mkt tankar just nu, inte bara negativa, som tur är! Men känns som jag hela tiden lurar mig själv på något sätt. Om allt. Försöker se framåt, men det är svårt mitt i röran. Försöker tänka positivt, men det är svårt när jag inte vet hur allting slutar. Försöker intala mig själv att jag har tid & allting under kontroll, vilket är fel, då allting är ett enda kaos och tid inte finns alls. Tur för mig att jag har en underbar familj och fantastiska vänner som jag vet kommer hjälpa mig ta mig igenom allt detta, även om det kommer ta tid. När saker krisar och allting rasar märker man vilka ens vänner är. Jobbigt bara att inse att de man velat ha nära inte alltid finns kvar till slutet..

Kanske har det berott på mig, när jag krävt för mycket, eller kanske har det berott på de andra sakerna som spelar in.. Eller kanske, kanske har jag bara intalat mig själv att vi tänkt likadant hela denna tid, och blundat för att vi glidit isär? Jag missade inte att det gick längre mellan samtalen, eller att du inte längre hade tid. Jag missade inte heller att du inte la ner lika mycket energi som mig, men jag blundade då jag så innerligt hoppades att det skulle bli som vanligt. Idag förstår jag att det inte kunnat sluta annorlunda, och att det inte är dig jag saknar. Jag saknar den du var, när jag hade dig..

Saknar dig faktiskt så det gör ont, varje dag. När jag ser kort på oss, eller känner att någon på bussen luktar som du. Mest av allt saknar jag dig när jag hör något roligt som jag vet att du skulle skrattat åt och vill ringa, tar upp telefonen och sedan inser att numret inte är kvar..

Kanske var det bara så att jag tog dig för given, och inte riktigt uppfattade hur mycket du hade runtom dig, för att det blev så mkt hos mig?

Längre fram hoppas jag att vi kan springa på varandra, prata. Vill att du ska komma på att jag betydde något.. För just nu känner jag mig betydelselös.

Nej, nog om det. Ska försöka bli frisk under helgen, så man kan ha lite nya krafter inför nästa vecka. Måste köra en storstädning då jag bara orkat med de viktigaste denna vecka. Och en massa annat som är bra att göra :P Men just nu ska jag bara njuta av Adams Ray - himlen luktar plast och varva ner så jag kan somna.

XOXO