Men herregud, vad lever du i för fantasi?!?

Jag veet, jag skulle gå och sova, men gled in på aftonbladets sida en snabbis, och fick syn på detta:
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13102890.ab
Ärligt talat.. VA?!
"Det är bättre att födas, än att inte födas alls?"
För det första var det det sämsta argumentet jag varit med om, någonsin tror jag..
För det andra: Vecka 12?!?

Det är ju skrattretande, många kvinnor har inte ens tillräckligt med hormon i kroppen för att kissa positivt på en sticka före vecka 10.. Inte alls vanligt, men det finns det som inte gör det..

Självklart anser jag personligen inte att abort ska vara någon sorts form av preventivmedel, absolut inte, har man sex och inte skyddar sig på något sätt så ska man först förstå att det är så en bebis blir till.. Men det finns ju de som har säkert sex och ändå blir gravida?
Inser hon inte (och alla andra därute som håller med henne) att en adoption blir så mycket mer smärtsam för psyket? Att ge upp sitt barn, det måste vara något av de svåraste besluten någonsin.. Jag fick själv frågan då jag väntade Fabian, och detta var inte ett alternativ för mig. Inte alls. Minns idag inte vad som sades exakt på mötet med kuratorn inne på kvinnokliniken, men jag vet att hon tog upp det då jag blivit extremt chockad över beskedet att jag skulle bli mamma och redan hade gått över halva tiden med Fabian i magen, och bara hade vetat det en dag. EN DAG!

Fick veta i vecka 23+4 att jag väntade barn. Hade gjort flertalet tester, som alla visade negativt, samt haft min mens i flera månader och inte gått upp synligt mkt i vikt..
Hade inte planerat att bli en ung mamma, men idag är jag glad för beslutet, då han även när han gör mig tokig är det bästa jag har, han är ju anledningen till att jag vill gå upp på morgonen!

Visst kan man bli gravid av att slarva, men man kan även bli gravid om man skyddar sig, eller om man är oupplyst och ung. Dom kan ju på allvar inte mena att om en ung kvinna blir gravid, oavsett anledning, och inte är kapabel/vill ta hand om barnet, ska tvingas föda det för att sedan ge bort det? En stor risk är ju att paret bestämmer sig för att ha kvar det själva för separationen blir för svår och det inte blir det bästa för barnets uppväxt, eller ännu värre, att de bestämmer sig för att adoptera bort det och sedan får leva med ånger resten av livet?

Innan man sett världen utanför livmodern har man inte levt, innan man andats sitt första andetag vet man inte vad livet innebär.. Att förbjuda fri abort från vecka 12 är att ta en enorm risk för framtiden..
Dagens samhälle, och visionen framåt, ska väl vara uppbyggt på att alla har sin fria vilja och att man får fatta beslut om sitt liv? Så länge man har fostret i sin egen kropp så är det väl ändå jag som individ som beslutar vad som är bäst för detta liv? Att någon annan ska bestämma att jag inte får göra en abort, innan barnet ens är utvecklat och har ett sinne som förstår att det finns liv utanför livmodern, det är sjukt. Det är att tvinga på mödrar ett barn som de kanske inte kan ta hand om, att tvinga på den gravida ett beslut som de kanske få ångra resten av livet.